KAMPHUNDSFÖRBUD I BOSTÄDER - FÖR VEMS SKULL?
I Hem & Hyra har varit infört en artikel om s.k. kamphundar. Den har bemötts på nättidningen av Helena Rubank, som i sin tur fått flera kommentarer. Att försvara sin egen ras, då den blir indragen i kamphundsfacket, dit den historiskt inte hör, är sunt, men det är samtidigt tråkigt att läsa "....så vet man också hur oerhört avgörande skillnaden mellan en kamphund och en brukshund är."
I ett par års tid har jag (Thorleif Wallqvist) prenumererat på en mediebevakning av svenskspråkig media gällande begreppet kamphund, och däri vanligtvis förekommande raser. Allt som skrivs, baserat på tyckande och desinformation bemöts, och det är inte lite. Detta för att föra alla seriösa ägares talan, inklusive deras stumma kompisar, som ju inte själva kan föra sin talan.
Människor som med sina hundar alltför ofta möts av oförstående grundat på okunskap.
Under perioden jan. 2010 < jan. 2011 skrevs inte mindre än 1 005 artiklar, de flesta baserade på tyckande och i avsaknad av kunskap.
Kamphundsbegreppet
Begreppet ”kamphund” används i vid bemärkelse och ofta i kombination med andra laddade ord som pitbull och ”mördarhund”. Begreppsförvirringen är stor. När uttryck som kamphund används, finns hos allmänheten rädslan för hundar grundat på deras utseende.
Det ligger nära till hands för media att väcka uppmärksamhet genom att utnyttja den rädslan och resultatet blir att den förstärks,
sprider sig och byggs på.
SKK tar i sitt s.k. kamphundslexikon upp fyra raser. Pitbull används som begrepp. Något som skapades av SKK i syfte att bringa klarhet i begreppsförvirringen, används nu på vissa håll, istället som bevis på att dessa hundraser är kamphundar. Inte som det framförs av SKK, att de är av kamphundsras, beroende på sin historiska bakgrund. Sen dras indirekt slutsatsen att de är stora, stygga, aggressiva och elaka. Att det är så de uppfattas av allmänheten och att man då måste agera därefter, trots att SKK framför dessa rasers stora människovänlighet. Hur har då "allmänheten" fått den uppfattningen? Inte av egna upplevelser, utan av medias skriverier.
Inom Svenska Terrierklubben har vi bl.a. rasklubbarna för American Staffordshire Terrier, Staffordshire Bull Terrier och Bullterrier. De två förstnämnda raserna är mycket populära. Den förstnämnda med 494 registrerade exemplar hos SKK 2010, på fjärdeplats bland terriers, och Staffordshire Bullterrier med 797 ex. på en andraplats, vilket rendrar den en fjortondeplats totalt. Bullterrier inkl. miniatyrvarianten står för endast 162 exemplar under motsvarande period, och med sitt specifika utseende brukar den
inte dras med i begreppet.
Dessa raser hade inte nått denna popularitet om de varit lömska, aggressiva och farliga.
Det är 175 år sedan djurkamper i lag förbjöds, i vår del av världen, i Storbritannien, då vägledande. Staff och amstaff fanns inte ens registrerade på den tiden, först i mitten på trettiotalet. Det handlade alltså om deras förfäder som en gång användes till bl.a. denna förhatliga hantering. På den tiden en folksport, inte att förglömma. Det har fötts otroligt många hundgenerationer under den tid som förflutit, avlade med helt andra egenskaper för ögonen. Sällskap, utställning, agility etc.
Intressant är att se på en vetenskaplig forskning vad gäller uppfödning av hunddjuret räv. Infångade exemplar som var oerhört aggressiva mot djurvårdarna, parades selektivt, lugnaste med lugnaste, för att förenkla. Efter endast sex generationer hade man ungar som tillgivet ville sitta i vårdarnas famn och bli klappade, viftandes på svansen.
En kamphund kan vara en individ av vilken ras som helst, som man tränat att slåss. De raser som har sin bakgrund i forna tiders kamphundar, borde istället kallas "hundar av kamphundsras" eller varför inte muskelhundar, det låter bra mycket mindre tillspetsat.
"Busets" hundar
Det klientel som ställer till det i samhället, är ofta människor som man inte vill stöta på, vare sig med eller utan hund. De därav som håller sig med hundar, har mycket sällan rasrena hundar med känd bakgrund, utan tyvärr blandrashundar av ofta icke önskvärd kombination. Om inte annat så beroende på de priser rasrena hundar betingar.
Alla hundar måste i dag i Sverige vara märkta och registrerade hos Jordbruksverket. Den som undlåter detta kan lagföras härför. Om ras inte är känd registreras de som blandras. Statistiken för 2010 visar att vad gäller rasen amstaff, 54% av de registrerade ägarna är kvinnor. Vad gäller staffen är det 63%. Detta har jag undersökt då det ofta framförs att dessa hundar alltid innehas av unga machokillar.
Så är alltså inte fallet. Media borde istället för begrepp som kamphund, då man vill beskriva det negativa i hundhållningen, rättvisande istället t.ex. använda uttryck som "kraftfulla blandrashundar".
Rasförbud i hyresfastigheter?
Jag lägger ingen som helst partipolitisk synpunkt på detta, men finner det märkligt att inom en liberal allians förorda en linje där man skulle använda förbud istället för utbildning/information.
Folkpartiets officiella ståndpunkt inför senaste valet (då efterfrågad eftersom några fristående fp-politiker driver en förbuds-/restriktionslinje), tycker jag pekar mycket bra på hur situationen ser ut.
"Den gemensamma nämnaren för farliga hundar är att de har ägare som brister i sitt hundägaransvar. Variationerna är i allmänhet större inom en ras än mellan raser. Ett införande av förbud mot vissa raser skulle därför kunna innebära att många hundar förbjuds som i själva verket är betydligt mindre farliga än hundar av tillåtna raser.
Folkpartiets Valcenter
020-53 53 53"
I två europeiska länder som haft rasförbud, har dessa avskaffats, då de visat sig verkningslösa.
- I Nederländerna infördes 1993 ett förbud där t.ex. registrerade staffar och amstaffar undantogs förbudet, vilket applicerades på icke registrerade hundar med utseende baserat på pitbulltypen, dvs. atletiskt byggda hundar med grovt huvud och kort päls.
Även Rottweiler lades till år 2000.
Inte heller i Nederländerna registreras amerikansk pitbull terrier (APBT) av deras motsvarighet till SKK. Av samma anledning, att den inte godkänns av deras gemensamma huvudorganisation FCI (Fédération Cynologique Internationale)
Den 9:e juni 2008 avskaffades detta förbud som verkningslöst och felaktigt, efter det att många människor blivit av med sinaälskade fyrfota familjemedlemmar baserat på polisens subjektiva bedömning av hundens utseende! Inte ens några mentalbedömningar gjordes innan hundarna avlivades.
- I Italien där tidigare ett förbud införts, 2003, innefattande 92 raser, allt från rottweiler till corgis och pitbulls till collies, ändrades förbudet så småningom till att innefatta 17 raser, för att nu slutligen i april 2009 helt avskaffas. Också här för att man fann lagen verkningslös.
Den enda kamp seriösa ägares s.k. "kamphundar" utkämpar, är den mot fördomar!
Vänliga hälsningar |
